Har tusen saker att göra, men orkar verkligen inte ta tag i saker. Min farfar ligger just nu på vårdhem. Han har blivit väldigt trött och svag och bryts ner mer och mer. Det är tufft. Att allt ska hända i nian det förstår jag inte.. Tanken på att veta att farfar ligger ensam där i sin säng får mig att tappa all ork som finns i mig. Små saker som läxor, prov och att sköta sitt jobb känns helt plötsligt omöjligt. Min älskade farfar som jag mest av allt vill hålla om till slutet som en dag tyvärr kommer att komma. Men jag vet att han älskar mig och han vet att jag älskar honom. Och det är något jag är stolt och glad över. :)