På dessa två dygn så har jag hittat svar till frågor jag brukar få ganska ofta som t.ex. Vilken är din favoritfilm? Och det börjar med att jag först är tyst en lång stund och sen säger jag: tja, jag vet inte typ. och så nämner jag några filmer och till slut så nämner jag bara en massa genre jag tycker om. Skräck, thriller etc. Men i fredags när jag halvt om halvt låg för döden, kollade jag på La vie en rose. En film om sångerskan Edith Piaf eller Le mome piaf som hon kallades i början av sin fantastiska sångkärriär. :) Den filmen måste ses av alla. Alla kanske inte gillar den, men historien om hennes liv är så intressant. Hennes uppväxt med ett mamma till fyllo, på en bordell, på cirkus och sen stod hon och sjöng och tiggde på gatan till att bli världskänd. Jag bara älskar hennes röst, hennes musik. Jag kan inte ett dyft franska, men när hon sjunger är det som om jag ändå förstår vad hon säger, hur hon känner sig. För att hennes röst är så magnifik.

Ah du, jag kan skriva det här inlägget en del dag om jag vill om Edith Piaf. Men nu får det nog räcka. Resten är ju upp till er. :)

xoxo Lullu